7. Sweden

Latest news from Sweden

Swedish Violent Extremism on the Rise

 

Practically on a daily basis now, Swedish cities are the scene of gang violence, politically motivated street violence and other forms of major disruptions of public peace and order. Criminal gangs engage increasingly in drive-by shootings and other forms of armed confrontations. Very radical political groups clash on a regular basis – it has now gotten to a point where they are so common that media rarely reports on them. You have to search for news on these clashes on Youtube and political blogs.

Organized crime has grown to a point where, a bit over a year ago, a high-ranking law enforcement officer warned that the country was being engulfed by crime gangs and police no longer could fight back. Since then, criminal gangs have expanded their territories, escalated and proliferated confrontations in public, and at least on one occasion cut off an entire housing project with road blocks where they, for two hours and without police interference, performed checks on every car going into the area.

In addition to the rapid and apparently unstoppable growth in organized crime, there is a very disturbing expansion in activities by violent political groups. Traditional leftist groups have the edge at this point, having been classified by the Swedish National Intelligence Service as the biggest threat to democracy and political stability. The most notorious among these groups are Anti-Fascist Action and The Revolutionary Front, both of which are very prone to violence and actively seek confrontations with groups they deem fascist, racist or Nazi. They also target government agencies that perform deportations of illegal immigrants.

As for their favorite political targets, there is plenty to choose from. Erroneously these groups have decided that the parliamentary, democratic party Swedish Democrats is a racist, fascist organization. The Swedish Democrats, in parliament since 2010 and currently polling as the third largest party in Sweden, is working to scale back Sweden’s comparatively large immigration and focus more on integrating immigrants into Swedish society. They also want to spend more resources on law enforcement and raise standards in Swedish schools (which, by the way, are currently ranked among the worst in Europe).

Politically, the Swedish Democrats are comparable to the Danish People’s Party, Austria’s People’s Party or UKIP in Britain. They are in no way comparable to fascist groups like British National Party or the National Democrats in Germany. But this is irrelevant to radical, violent leftist groups in Sweden, who seek confrontations with the Swedish Democrats as often as they can.

I do not support the policy platform of the Swedish Democrats. They want to scale back immigration in an effort to preserve the Swedish welfare state. I want to see the welfare state gone and, once that has been accomplished, free migration for everyone dedicated to freedom and self determination. But I also recognize that parties like the Swedish Democrats, playing by the rules of parliamentary democracy, should be allowed to operate on the same terms as other parties respecting the same rules of democracy and government.

This, however, is not the view of Sweden’s radical, increasingly violent and steadily growing radical left. Their contempt for parliamentary democracy is surpassed only by their hatred toward the Swedish Democrats as well as outright Nazi groups. The latter category of organizations is also in rapid expansion. Two groups, National Democrats and Swedish Resistance Movement, are folding into a third group, Party of the Swedes, whose origin is a now-defunct organization called National Socialist Front. The Party of the Swedes, an outright racist movement, is quickly becoming a major player and one of the strongest political movements outside of parliament. Despite their contempt for parliamentary democracy – a philosophy they share with the radical groups on the left – they are running candidates in local elections in September. Their ambition is to take seats on more than 30 of Sweden’s 290 city councils.

The unification of Sweden’s fascist, racist movements into one major party is a scary change of the political landscape. A large segment of the activists in Party of the Swedes have “street creeds” from confrontations with their anti-democratic peers from the communist fold. As both movements continue to gain strength, and their confrontations grow increasingly violent, the risk for political terrorism quickly increases. The next test on just how violent and dedicated these groups are will come on May 1 when Party of the Swedes are holding a big street rally in the city of Jönköping. Here is what happened the last time they did it:

In September 2013 the Party of the Swedes marched in Stockholm, with similar scenes of public disruption following. As this party gains in strength, both member-wise and in terms of political skills, they will be emboldened to show their presence more frequently and in larger numbers. A similar escalation will happen on the other side of the anti-democratic fringe.

All this, again, is happening while “traditional” organized crime is steadily expanding its control over larger and larger urban areas in Sweden’s major cities. Non-political crime is rising unrelentingly, even though government agencies try their best to disguise it. According to Nationmaster, a reliable tracker of international crime statistics (among many other things) Sweden’s murder rate – per million residents – is 50 percent higher than Italy and nine times higher than Germany. Rape crimes, also measured on a per-capita ratio basis, is more than five times higher than the EU average. Robberies are 16 percent more common than in the EU as a whole, with the Swedish robbery rate exceeding that of such high-crime countries as Jamaica and Colombia.

As part of reported crimes, Swedish police is one of the worst in the developed world on bringing criminals to justice.

A telling example from the ground: Sweden’s second largest city, Gothenburg is socio-economically and population-wise comparable to Cleveland, OH. The Ohio city is hardly known for its low crime, yet Gothenburg’s violent crime rate is 75 percent higher than that of Cleveland.

In a nutshell, public order and social stability are withering away in Sweden. Escalating political extremism, with its penchant for violence, is exacerbating the situation on an almost daily basis. With two elections – for the EU parliament in May and for national and local offices in September – there will be plenty of opportunities for the extremists to show their strength. We can only hope that their confrontations will not escalate and leave serious casualties. However, the way things are going now, I fear it is only a matter of time before political violence in Sweden will result in deaths and massive destruction of property, public order and social stability.

Videos on Swedish politics, in Swedish:

Larsons Valvaka 7: Om Sveriges Exportberoende

Larsons Valvaka 6: Regeringens Budgetproposition

Larsons Valvaka 5: Hushållens Skuldsättning

Larsons Valvaka 4: Inkomstskatter och Välfärdsstaten

Larsons Valvaka 3: Ekonomisk Politik

Larsons Valvaka 2: Frågestund med Barbapappa

Klicka här för Larsons Valvaka 1

31 comments

  1. Sigurd Sigurdsson

    En fråga inför valet kan ju bli svenska hushållens skulder?

    Hushållen har aldrig varit så skuldsatta som nu men varför lyfter inte keditexpansionen svensk ekonomi. Hushållen lånar i hög takt men tillväxten är fortsatt låg. Enligt Nordea är tillväxten nästan stilla, 0.1 %

    Hur ser du att hushållens situation kan påverka händelseutvecklingen i Sverige? Skuldkvoten här är ju högre än i USA.

  2. Enrico Barsetti

    De frågor du tar upp i videon börjar så småningom sprida sig ut i landet. Senast idag togs de upp i P1 morgon. Boverket går ut och varnar för den överskuldsättning som hushållen dragit på sig. Men från politiskt håll är det givetvis knäpptyst.

  3. Sigurd Sigurdsson

    Det var en helt ny infallsvinkel du bjöd på. Ser ju rätt knackigt ut måste jag säga om man tittar på konsumtionsbenägenheten. Kan ju gå rätt fort ned på flera samhällsplan om bomarknaden skulle tappa. Som lekman får man ju ett perspektiv på saken när hemorten lånar pengar som om det inte fanns någon morgondag samtidigt som man själv inte ens vågar gå ut kvällarna.

    Vem/vilka tror du presenterade den här kreditpolitiken för politikerna? Handlar det om ett “självspelande piano”skapat av nya banklagar? Det är ju lite som om det hela bara kan sluta på ett sätt.

    • S R Larson

      Enrico, Bra att höra att saken uppmärksammas. Man skulle kunna säga “tjugo år för sent som vanligt”…

      Sigurd, Jag har ärligt talat ingen rationell nationalekonomisk förklaring till varför det här händer, annat än att regleringar, skatter och andra restriktioner på hushållen har gjort det omöjligt för dem att leva ett annat liv. Men då återstår ju frågan varför politikerna har låtit det här hända, och den är ännu svårare att ge ett rationellt svar på. En rent politisk förklaring, baserad på mina 30 års erfarenhet av att studera och verka i svensk politik, skulle vara att staten sätter sitt mål om balans i budgeten före alla andra politiska mål. Det innebär att man hellre ser sjukvården kollapsa, skolan förfalla och inkomstförsäkringarna sjunka ihop än man lättar på budgetbalanskravet. Man låtsas hellre som om välfärdsstaten fungerar än man lättar på budgetbalanskravet. Och eftersom man måste fösvara välfärdsstaten med världens högsta skatter (den som säger något annat ägnar sig åt rent konteringsfiffel) har hushållen ingenstans att gå annat än till banken för att få pengar till bil och bostad.

      Det är värt att nämna i sammanhanget att kostnaden för välfärdsstaten per skattebetalare ökade med 45 procent under 90-talet, och har inte sjunkit sedan dess. Den uppenbara frågan är: får du 45 procent bättre offentlig service idag än du fick för 20 år sedan?

  4. Sigurd Sigurdsson

    Tack för svaret!

    Läste idag en historisk överblick på organisationen Skattebetalarnas hemsida hur beskattningen verkat och utvecklats i modern tid.

    Den röda tråden från 1970-talet och framåt är tydlig. Det hårda skattetrycket finns kvar och reformerna kommer då och då för att först rädda staten och inte riktigt svensk ekonomi. Men här i Sverige anses väl Staten vara Sverige?

    Arbetsgivaravgiften och höjningarna av den verkar ha varit startskottet för avindustrialiseringen av Sverige. Devalveringen av kronan för att rädda exporten som följde på detta var väl i princip en ytterligare beskattning av hushållen.

    Hur länge tror du att Sverige kan rädda kulissen av välfärdsstaten? Blir en svensk fastighetskris sista stora prövningen av den lit naiva självbilden?

  5. S R Larson

    Det är svårt att säga hur länge Sverige kan rädda Potemkinkulissen. Rent makroekonomiskt har välfärdsstaten redan slutat fungera – det dröjer inte många år förrän hela systemet kollapsar. Bl.a. organisationen Sveriges Kommuner och Landsting gjorde en studie för några år sedan av hur mycket man måste höja skatterna för att enbart bibehålla den nuvarande utgiftsnivån i reala termer. Det handlar om tio procentenheter till ovanpå dagens skatter, dvs den offentliga makten skulle kapa åt sig över 60 procent av BNP! Det är naturligtvis ett katastrofscenario och var väl egentligen mest menat som en väckarklocka åt svenska politiker. Nu reagerade de inte som förväntat: i stället för att börja avveckla välfärdsstatens allra mest otympliga system valde de att öppna grindarna för stor invandring. Den naiva teorin bakom det valet är att en befolkningsökning i sig själv skapar tillväxt. Men i så fall borde Kina vara ett av jordens mest utfattiga länder idag, vilket naturligtvis inte är fallet.

    I stället för att ge välfärdsstaten mer tid har invandringspolitiken accelererat dess förfall. Det strukturella problem som finns inbyggt i välfärdsstaten – för få som betalar in för lite och för många som tar ut för mycket – har kraftigt förvärrats av den svenska invandringspolitiken.

    Jag tror du har rätt i att en fastighetskris kommer att allvarligt skaka om svenskarna. Den kommer förmodligen att leda till en rejäl omstöpning av deras självbild. Det skulle kunna leda till en grund för en bättre framtid för landet, men man ska också komma ihåg att svensk ekonomi och det svenska samhället befinner sig i ett bräckligt tillstånd. Det är mer eller mindre omöjligt att förutse inom rimliga ramar vad en fastighetskris kan leda till på det större planet. Dessvärre tror jag att den krisen är oundviklig.

  6. Sigurd Sigurdsson

    Vad tycker du är bra och dåligt med den svenska socialpolitiska sk arbetslinjen? Det är ju en politik alla etablerade partier förutom vänsterpartiet delar. Personligen känner jag att den har sina brister och har en del meningslösa slag som tjänar staten mer än folket. Ett av problemen är väl att linjen finns för att man inte vill reformera arbetsmarknaden?

    • S R Larson

      Du har alldeles rätt. Arbetslinjen är ett dåligt substitut för nödvändiga reformer av den svenska arbetsmarknaden. Reinfeldts regering verkar inte ens intresserade av att försöka göra något åt fackföreningarnas osedvanligt starka ställning. Sosseriet ägnade sig åt att snygga till arbetslöshetssiffrorna genom att uppfinna diverse kategorier av “arbetssökande” – jag tror man var uppe i elva kategorier som mest – medan den här regeringen hittar på andra former av artificiell hjälp.

      • Sigurd Sigurdsson

        Angående arbetsmarknaden.

        Har tittat på ditt klipp valvaka 3 och försökt kontrollera om det är globaliseringstrycket som tar svenska jobb. Det är ju påtagligt enligt siffror från världsbanken att det svenska exportberoendet ökat men att Sverige har tappat marknadsandelar. En halvering av andelen. Men i sig förändrar det inte fakta att exportberoendet är enormt och den inhemska ekonomin seg.

  7. S R Larson

    Den viktiga variabeln är bruttoexportens andel av den svenska BNP. Det är den riktiga mätaren på Sveriges exportberoende. Tack för kommentaren, förresten – du gav mig just en utmärkt ide för en video. Ska börja redan i eftermiddag.

  8. Sigurd Sigurdsson

    Hittade en låt från en film som skapades under kalla krigets peak.

    Satt tidigare i veckan på arbetsförmedlingen med en tjej -anställd som förmedlare – född på det tidiga 90-talet – och jag sade helt enkelt vad jag tyckte om arbetsförmedlingen och kände om vårt samhälle efter att ha upplevt 90-talskrisen och 00-talets kreditboom. “Det är inte många år kvar”. “Snart är det slut med vårt system”, “snart kommer budgetgapet”, “staten subventionerar jobb för att fixa siffrorna och jag har inte en chans att konkurrera”.

    Hon var faktiskt rätt kryptisk efteråt i sina svar och hon förvånade mig en del när hon gav mig mina vidare uppgifter om hur jag skulle förhålla mig till arbetsmarknaden.

    De verkar som om de har givit upp internt. Detta är välfärdsstatens sista dagar.

    • S R Larson

      “Välfärdsstatens sista dagar”… Du har mer rätt än de flesta inser. Mitt råd till alla sansade svenskar kvarstår: packa och stick medan tid är.

  9. Sigurd Sigurdsson

    Nu börjar de politiska partierna att tävla i grenen skattehöjningar. Vilken är din åsikt i frågan?

    • S R Larson

      Med 26 procent ungdomsarbetslöshet och en privatkonsumtion som fortfarande växer med mindre än två procent om året (justerat för de höga bostadspriserna) är det helt fel att prata om “högkonjunktur”. Anders Borg har plötsligt hittat en lärobok i makroekonomi från 70-talet och inte givit sig själv tid att sätta sig in i vad som faktiskt definierar högkonjunkturer. Dessutom ska man komma ihåg att hushållens skuldkvot är närmare 180 procent av den disponibla inkomsten, en ren fantasinivå som pekar mot en krasch på bostadsmarknaden. Om man i det läget stramar åt aktiviteten i den privata sektorn ökar man risken för en vändning nedåt på bostadsmarknaden. Därtill kommer den ständiga arbetslöshetsinvandringen som ökar kostnaderna för den ofantliga sektorn utan att göra något positivt bidrag till den privata sektorn av den svenska ekonomin.

      Därutöver är det viktigt att notera att länder med höga skatter genomsnittligt har lägre tillväxt, lägre levnadsstandard och högre arbetslöshet än länder med låga skatter. Om man trissar upp skatterna ännu mer i Sverige kommer landet att solitt parkera sig självt i den ekonomiska stagnationens undervegetation.

    • S R Larson

      Hej gamle vän,

      Jo, jag såg den där. Ingrid är uppriktigt skärrad och det av god anledning.

      Jag försöker hänga med så gott det går men på sistone har mycket av min tid gått åt till att jobba med amerikanska politiska frågor. Dessutom har jag en bok på gång om den europeiska krisen, kommer ut i slutet av augusti. Jag ägnar ett helt kapitel åt den svenska 90-talskrisen och likheterna mellan den och den kris Europa nu går igenom.

      Håll kontakten!

    • S R Larson

      Enligt ett par vittnen tog det närmare två timmar innan polisen ens bemödade sig med att titta förbi för att se vad som försiggick. Det här är otroligt allvarligt. Det betyder kort och gott att ett kriminellt gäng nu håller på att etablera sig som våldsmonopolister i området. Eftersom de uppenbarligen tillhör en organisation med avdelningar i många städer kan det här mycket väl vara en “test run” för att kolla om man kan sätta upp den här typen av spärrar på andra håll, och på regelbunden basis.

      Libaniseringen av Sverige går med andra ord in i en ny fas.

      Det är värt att notera att de “bara” hade diverse tillhyggen som vapen. Än så länge har de inte skjutvapen synliga (jag skulle dock inte bli förvånad om några av dem har vapen innanför jackan) och därmed uppfattar folk i gemen inte situationen som så allvarlig som den faktiskt är. Så länge du förefaller vara obeväpnad tror de flesta att polisen fortfarande har våldsmonopol. Men så är det alltså inte. Våld kan som bekant utövas på många olika sätt.

      Black Cobra har tydligen ett femtiotal medlemmar i området. Man kan väl med fog anta att de flesta ingår i den “operativa” styrkan och således kan delta i vägspärrar och andra “polisiära” aktiviteter i området. Det är en avsevärd styrka att ställa upp – jag undrar om det ens finns 40-50 patrullerande poliser, totalt sett, i Linköping. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om polisen kommer att låta Black Cobra i praktiken ta över deras verksamhet i Skäggetorp. Dels slipper man konfrontationer där poliser kan riskera att skadas, dels minskar det stress och arbetsbörda i största allmänhet på en redan överansträngd poliskår.

      Min prognos är att det i sommar blir betydligt fler vägspärrar i betydligt fler områden av samma slag runtom i Sverige. De kommer också att bli mer kreativa i sin maktutövning, som att kräva “tull” av etniska svenskar.

      • Sigurd Sigurdsson

        Minns efter att jag läst din post att jag Såg BBCs dokumentär på youtube om Inbördeskriget i Jugoslavien och uppbrottet av nationen började delvis med vägspärrar. Det började i liten skala med beväpnade byinvånare och sedan eskalerade det till att soldater av samma etnicitet anslöt med vapen. Det gick som en löpeld genom orter, folk gick helt enkelt fram till den lokala polismakten och berättade att de tog över verksamheten. Polisen hade inte mycket att säga emot.

        Har funderat till och från på hur det här kommer att sluta. Tidigare tog jag alltid en rask promenad på gatorna i staden men nu har det blivit så pass otryggt att jag istället tar min bil och åker till en park där ingen befinner sig på vardagarna.

  10. Sigurd Sigurdsson

    Hej Larson!

    Enligt OECD är den svenska skolan bland de dyraste i OECD-området. Har du någon åsikt eller teori om varför den trots den goda finansieringen är så ineffektiv?

    På vilket skulle du beskriva det svenska skolsystemet som symptomatiskt för hela den svenska samhällsekonomin?

    Det känns som om det pågår någon form av reptrick, man ser att det händer saker men egentligen sker ingenting.

    Det måste finnas någon gemensam nämnare att peka på för det känns som att det bara blir sämre och sämre i det här samhället.

    Mvh Sigurd Sigurdsson (pseudonym därför att i Sverige finns ingen kultur som lägger något stort värde i yttrandefrihet)

    • S R Larson

      Dyrt och dåligt – där har du slagordet för den svenska offentliga sektorn. Det finns en djupt liggande orsak till detta. Hela den svenska offentliga sektorn är byggd och inriktad på att balansera sin budget och helst leverera ett verksamhetsöverskott till staten. Det primära syftet är med andra ord INTE att leverera tjänster till befolkningen. Det här låter måhända absurt, men det är icke desto mindre sant. Om du går tillbaks till 60- och 70-talen var syftet med verksamheten i offentlig sektor just det man kunde förvänta, nämligen att den skulle leverera utbildning, sjukvård, åldringsvård, barnomsorg, inkomstförsäkringar etc till skattebetalarna. Men under 80-talet ändrades syftet, och orsaken ligger i den finanspolitik Feldt drev. Denna syftade i sin tur INTE till att garantera full sysselsättning och tillväxt i hushållens inkomster; i stället blev syftet att balansera statsbudgeten. Det fick, så att säga, gå som det ville med sysselsättning och levnadsstandard.

      I samband med krisen på 90-talet accentuerades den Feldtska finanspolitiken. Jag har ett helt kapitel om den krisen i min kommande bok (släpps i slutet av augusti). Det var inte bara finanspolitiken som fick ett nytt, rent kameralt syfte – detsamma gällde även administrationen av samtliga offentliga verksamheter. Man rekryterade plötsligt chefer på nya premisser, nämligen att de var duktiga på att spara pengar i verksamheten. För att fortfarande ge medborgarna intrycket av att de fick något för pengarna trumpetade man ut nya logotyper, nya omorganisationer och en hel massa tomt prat om kvalitetssäkring, kundorientering osv.

      För elva år sedan publicerade tre nationalekonomer på European Central Bank en fenomenalt bra studie av effektiviteten i offentlig verksamhet inom OECD. Deras slutsats är att svenskarna får minst tillbaks på sina skattepengar – hälften så mycket som vi får här i USA. Det betyder i praktiken att svenskarna kastar hälften av sina skattepengar i sjön. Eller, för att uttrycka sig ännu mer krasst: ni skulle få lika mycket verksamhet, med samma kvalitet, om ni betalade hälften så mycket i skatt. Allt man skulle behöva göra är att, till halva skattetrycket, låta verksamheten bedrivas enligt den gamla premissen att verksamheten ska leverera tjänster till medborgarna, inte balansera statens budget.

      Det är med andra ord inte förvånande att Sverige har OECD:s dyraste skola med OECD:s sämsta resultat (som PISA-studien visat).

  11. Sigurd Sigurdsson

    Hej Larson

    Hur hög kvalité tror du att det skulle vara på en socialiserad vård för 314 miljoner amerikanska medborgare?

    • S R Larson

      En svår fråga att svara realistiskt på. Risken att det överhuvudtaget händer är minimal, speciellt nu när Obamacare är på väg att haverera redan innan “reformen” börjat verka fullt ut. Amerikanerna har vant sig vid att få vård när de vill ha det, att kunna välja läkare och sjukhus, att få sjukvårdsförsäkring genom sin arbetsgivare, etc. Varje försök att införa mer statlig kontroll har stött på rejält motstånd. Obamacare var menat som ett halvt steg i riktning mot mer av ett europeiskt system, men kostnaderna har gått upp så enormt att folk redan revolterar. Reformen håller på att falla isär mycket på grund av att folk helt enkelt väljer att inte skriva in sig i de nya federalt sponsrade försäkringsplanerna.

      Men skulle olyckan vara framme kommer vi sannolikt att få ett kanadensiskt system, vilket fungerar bättre än det genomsnittliga europeiska systemet men inte klarar att leverera samma högkvalitativa sjukvård som vi får här. Min gissning är dock att när vi får en republikansk president kommer man att rulla tillbaks Obamacare tills vi har något av ett schweiziskt system, med regleringar kring sjukvårdsplaner och ett tvång för arbetsgivare att tillhandahålla sjukförsäkring. Det kommer dock att förbli privat finansierat, privata planer och privat sjukvård.

  12. Sigurd Sigurdsson

    Hej S R Larson

    Stort tack för all tidigare respons på mina frågor.

    Nu är det snart val i Sverige. Igår såg jag på en partiledardebatt och åter tog partiledarna upp ungdomsjobben. De rödgröna anser att alliansens lösning är dyr: Sänkta arbetsgivaravgifter på lånade pengar.

    Det kostar mellan 1-1,5 miljoner kronor att skapa ett jobb. Löfvén hävdade till och med att man skulle kunna skapa fyra jobb istället för ett med hjälp av de rödgrönas skattefinansierade lösning.

    Jag trodde att ett jobb inom en sektor där det finns efterfrågan skapade sina egna löner?

    • S R Larson

      En utmärkt poäng. Problemet för socialdemokraterna är deras obändiga fixering vid den offentliga makten. Det ligger så att säga i vänsterns natur att vara det, men i sosseriets fall har det bara blivit värre med åren. När Thomas Östros satt med i partiledningen hade de fortfarande tillgång till god nationalekonomisk kapacitet. Magdalena Andersson är den enda nationalekonomiskt skolade sosse de kunde hitta som är sämre på ämnet än Anders Borg. Men hon är ideologiskt renrasig, vilket är vad som räknas i det partiet numera.

      Jag har hört en del historier från Sverige om företag som redan nu säger att de kommer att slå igen om sosseriet vinner. Ett exempel: ett företag med 800 anställda, praktiskt taget samtliga under 25, som fungerar och kan sälja sina tjänster med en liten vinst idag. Om arbetsgivaravgiften för deras anställda går upp kommer ägarna att lägga ner. De kan inte driva firman ens med kostnadstäckning om de ska betala högre arbetsgivaravgifter. De beräkningar som säger att tio tusen unga kommer att förlora jobbet om sossarna vinner är förmodligen rejält försiktiga. Det kan lika gärna handla om det dubbla antalet.

      Där uppstår nästa problem. Om 10-20 000 unga blir av med jobbet är det ganska säkert att en mycket liten andel av dem är invandrare. Smarta arbetsgivare kommer att försöka driva firman vidare med särskild statlig sponsring i form av “instegsjobb”. För dessa får firman 85 procent av lönen betald av staten. Där står så arbetslösa, etniskt svenska ungdomar i långa rader och bokstavligen ser hur invandrare tar deras jobb.

      De politiska skadeverkningarna av det här, tyvärr ganska realistiska scenariot kan bli förödande. Om bara fem procent av de etniska svenskar som förlorar jobben hör av sig till Svenskarnas Parti kommer den nazistiska rörelsen att få sig en rejäl vitamininjektion. SvP har redan absorberat öppet nazistiska Svenska Motståndsrörelsen med all sin kompetens för gatuvåld och annan brottslighet. Det är med andra ord bara en tidsfråga innan svenska nazister tar sig för långt fulare saker än att bara gå på gatorna och skandera “Lat Svensk Sportjournalist!”.

    • S R Larson

      Crime stats is tougher to deal with than national accounts. You should also consult Eurostat and OECD on this (if they still publish those series without cost). Swedish police has one of the the lowest crime solving rates in the EU, and a terrifyingly high rate of crimes reported are not even investigated. There are reports on this at the Swedish Crime Prevention Council. They also show how Sweden has risen to international notoriety in rape statistics. Again, crime statistics is among the tougher quantitative information to deal with. Compare UN to Eurostat and other sources.

      A straight city-to-city comparison between Sweden and the United States is frankly terrifying. The city of Gothenburg has 75 percent higher violent crime rate than Cleveland, Ohio, which is comparable in size, economy and socio-economic structure. And Cleveland has a reputation here in America for being a high-crime city. Malmo in southern Sweden has a higher crime rate than Anchorage, Alaska, comparable in size, economy and socio-economic structure. Etc.

  13. Sigurd Sigurdsson

    Länktips: Sverige avindustrialiseras i rask takt.

    http://www.dn.se/debatt/sverige-avindustrialiseras-nu-i-orovackande-hog-takt/

    Produktion nere på krisårsnivå. Svensk industri utvecklas betydligt sämre än övriga Europas. Motorn de senaste åren har varit ökad konsumtion. Om den bryts blir industrikrisen synligare. Vi får då en tudelad ekonomi, vilket borde oroa de som vill ha ett jämlikt Sverige. Industrin behöver en garanti, skriver Stefan Fölster.

    • S R Larson

      Tack för länken. Jag är inte alls förvånad. Förutom att Fölster är en solid nationalekonom och i princip alltid pålitlig är det här en underliggande trend som nu börjar dyka upp i öppen dager. I min nya bok Industrial Poverty…

      http://gowerpublishing.com/default.aspx?page=637&calcTitle=1&title_id=20857&edition_id=1209352496&lang=cy-gb

      …beskriver jag hur den svenska konsumtionen hade utvecklats om hushållen inte explosionsartat hade ökat sin upplåning. Det hade i princip varit godnatt för svensk ekonomi för tio år sedan. Nu är den bubblan på väg att spricka och katastrofen kommer att bli fullständig.

      Avindustrialiseringen har pågått sedan 80-talet, men har nu uppenbarligen gått in i en ny, allvarligare fas. På den tiden öste regeringen vinster över en åldrande tillverkningsindustri genom att devalvera kronan. Produktutvecklingen slog av på takten, svensk tillverkningsindustri blev billig och lågproduktiv, utländska företag köpte upp vad de ville ha, lämnade låglönedelarna i Sverige och lade ner det de inte gillade. Nu lönar det sig tydligen inte ens att skeppa in delarna, sätta ihop dem i Sverige och skicka dem vidare.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s